Wienerbröd

Snart ska jag sova, klockan är tio i två. Men först vill jag berätta om ett wienerbröd. Det låg på konditori Drott i Enköping och väntade på mig. Det innehöll ingen vaniljkräm utan bara en generös portion hallonsylt. Det var ett färskt wienerbröd, inte torrt, inte för flottigt. Det var helt perfekt. Det var otroligt gott. Ett wienerbröd värdig en konung.

Det var det godaste wienerbröd jag någonsin ätit.

Sweetie

Okej! Okej. Inget mer socker nu. Känns som om jag sväller varje sekund, blir en stor, degig fetthög. Hatar min kropp. Ingenting är snyggt, ser gravid ut, men värre. Tung, formlös. Panikartat tappar jag aptiten och hatar allt jag äter för att sedan bli hungrig och äta mer än jag borde.

Jag har inte ätstörningar, bara jävla dålig självdiciplin. Men! Nu! Nu ska jag verkligen sluta. Helt. Inget mer. Inte bara för att det är fredag. Inte bara lite efter maten. Inte bara en bit (och sen en till). Jag har en chokladkaka hemma, mörk mörk choklad med chillismak, som jag fick för ganska länge sedan av den där karln som jag älskar. Den ska jag äta när jag tappat fyra kilo och alltså nått åttio.

Fan, fan, fan, åttiofyra kilo. Äckligt.

Fan.

mumsigt bröd!

Vill bara tipsa lite; detta är mitt favoritbröd från Tasteline.se. Bakar det ofta, det går snabbt och är lätt att variera. Och det är fantastiskt gott, speciellt till mat, men även som helgfrukost eller fika. Det är dock godast när det är färskt, det torkar snabbt om man sparar det mer än någon dag.